Solen skiner och en entita - trorjagvisstattdetvar! - svischade förbi mig, när jag stod i stum beundran inför Ninas stenparti.
Och när jag lyfte blicken flög entitor hit och dit, när de inte sprang på sitt hysteriska uppochnervis nerför björkstammar, fläderstammar, murar och stenar. De hade alla bråttom och ingen brydde sig om mig.
Jag gick in och drack kaffe. Och solen bara skiner och skiner. Det kan den gott hålla på med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar