Den som älskar mycket annat jämte sitt arbete bevarar sin själ levande och växande.

Marie-Louise Matton  kan jag inte hitta. I alla fall inte med säkerhet.
Får reflektera lite på egen hand.

Solen skiner, vinden blåser, björken tvärs över gatan är alldeles utslagen. Sällskap av andra träd har den också, utsikten från fönstret fylls av vajande grenar och fladdrande löv. I bakgrunden vaggar en hög gran värdigt och stillsamt.
Försommarmorgon.
Precis utanför fönsterrutan rör sig djävulsbusken och jag hör ljudet av bilarna när de passerar.

Måndagsmorgon efter en vecka i Ronneby. Vid ån. Vackra promenader och tåg som ven förbi i fjärran på väg till eller ifrån Karlskrona, till eller ifrån Helsingör.
Södra Sverige - lika mycket hemma som Uppsala.
Alla hem. Uppsala, Ronneby, Smygehamn, Storlien ...återvändandet... Stockholm, Malmö, Köpenhamn, Timrå...
Märsta är inte hemma utan arbete, Munkholmen är barndom, inte längre hemma.

Mina nätter har blivit märkligt fyllda av obestämbart innehåll. Diffusa, lämnar en känsla av våldsam aktivitet utan konturer.

Egen dag. Kanske klippa gräs, vattna rhododendron, prata med rosor, klippa buskar. Inga måsten. Tom dag - så sällan det händer. Bör väl vara glad över det, kanske mitt liv behöver brusa för att jag ska känna mig levande. Har egentligen aldrig tagit reda på hur det förhåller sig med det. Slump eller självstyrt  - har inte en aning. Så mycket jag inte har en aning om. Så många aningar jag aldrig är i närheten av. Livet.

H. Hertz

"Gå raka vägar! Och kan du någon gång inte finna en rak väg, så håll fast vid att vara uppriktig och sannfärdig, och du skall se, att vägen snart ligger rak framför dig"


  
  Heinrich Rudolf Hertz var en tysk fysiker.
Han  föds den 22 februari 1857 i Hamburg. Han får en lycklig barndom och visar sig vara duktig såväl teoretiker som praktiker. Hertz tänker bli ingenjör, men ändrar sig i sista stund och börjar läsa naturvetenskap istället. 1880 tar han doktors­examen i fysik vid universitetet­ i Berlin­ och blir därefter assistent till den mångsidige tyske professorn Hermann von Helmholtz. Det är von Helmholtz som leder in Hertz på forskningsbanan och även uppmanar honom att undersöka Maxwells teorier. 1884 utnämns Hertz till professor i fysik vid universitetet i Karlsruhe och det är under denna tid han gör sina epokgörande experiment. Han upptäcker även den så kallade­ fotoelektriska­ effekten. 1 januari 1894 dör han i Bonn.

Raka vägar, uppriktighet och sannfärdighet. Man bör väl ha stora pretentioner på sin egen förmåga, men även stor förståelse för allt som är krångligt och svårt. Livet.

Femtiofem år sedan vi tog studenten, jag och min kusin Monika. Vi gick kvarteret mellan det här huset och huset där vår farmor bodde med sin dotter, vår faster.
Åren som försvinner och lämnar oss förvånat åldrade, men fortfarande de flickor vi var, när vi gick tillsammans och berättade om våra drömmar och planer.
Hon blir sjuttiofem i år och jag ska fylla sjuttiotre. Vi går fortfarande promenader när vi ses, nu ofta i Västervik med havet som bakgrund och utsikt, våra drömmar och planer tål än att vridas och vändas på. Och vår glädje över allt som är vackert. Livet har varit som livet är .

I torsdag var jag med och tog farväl av en av våra gemensamma släktingar. Hans syster kunde inte vara med men skickade en hälsning med sin son. Ett youtubeklipp. Så märkligt med släkt - allt jag känner igen hos denna syssling till min pappa, en syssling jag aldrig sett. men hennes bror, predikaren, honom har jag träffat ett antal gånger. En mycket ljus människa - må han vila i frid.


https://www.youtube.com/watch?v=Uzy7WR9ABH4

Indiskt ordspråk

"Avundas aldrig någon det sken av lycka han har!
  Du känner inte hans hemliga sorger."

Henrik Ibsen

En vecka sedan sis. Bloggfrekvensen visar tydligt hur sällan - eller ofta - jag kan prioritera tid vid datorn.

Idag blir det Ibsen:

"Det er levekunstens kerne
  gennem lett og tungt
  om sit forårs-sind at vaerne
  holde hjertet ungt,
  at når aftensolen daler
  löfte morgnens idealer
  glansfuldt, kaekt och höjt i vejret.
  Hvo det kan, har sejret."

 

Henrik Johan Ibsen, född 20 mars 1828 i Skien i Telemark, död 23 maj 1806 i Kristiania (Oslo), var en norsk dramatiker och författare. Ibsen hålls som en av de främsta dramatikerna i världshistorien och är känd som det moderna dramats fader.