Del 15 sista delen i "allt du inte vill veta om skolan"

Röster       ……  repetition och sammanfattning

vilse 

tiden försvann med mitt barn

vem är det som tittar på mig med ögon som jag känner igen från någonstans längesedan

vad gör du på dagarna när jag inte är med

vem är du när jag är någon annanstans

jag känner igen dina ögon och jag blir rädd för vad de ser

hur ska jag tala med dem som delar dina dagar

hur ska vi lyssna på varandra så att du kan behålla din glädje, nyfikenhet och tillit

var finns ett rum att mötas i

bäst i klassen 

Läraren söker bekräftelse

på sin egen betydelse

i sökandet efter felen

hos sina medspelare

Bäst i klassen markerar

hon fel i skrivboken

som plötsligt växer

och blir hela spelplanen

Som självutnämnd domare

saxar hon mellan spelarna

som med fantasins hjälp

gör egna mål och utvisas

nu 

utanför står träden

på himlen syns luddiga spår efter flygplan

just nu är jag här

inuti eller utanför

det beror på hur man tänker

det finns ett träd som har löv som alltid rör sig

och stenen kan studsa på vattnet om man kastar på rätt sätt

men

just nu är jag här

när man hoppar långrep får man inte tänka för mycket

då trasslar man in sig i repet

vem pratar med mig i mobilen

jag vet inte för jag får inte titta på den

men ut får jag titta

bara jag kommer ihåg att jag är här

nu

tydlig chef 

Nu har jag som chef

och ledningsgruppen tagit

steg mot tydlighet

klätt pedagogerna i

gula västar som syns

På rasten måste

eleven märka skillnad

och inte busa

i närheten av en väst

som i tystnad vägleder

Mot demokrati

vandrar vi nu tillsammans

som medmänniskor

i färger som lyser upp

och gör vuxna tydliga

jag kan inte stava

 

Tio ord fick vi

i läxa varje vecka

på engelska att

kunna stava helt perfekt

annars blev det bakläxa

Sen om en vecka

blev det tio nya ord

och de gamla som

var fel fick jag en gång till

de blev för många till slut

Jag kunde inte

stava på engelska alls

och glömde läxan

och skrek på lektionerna

men på det svenska språket

Jag var bara tio

lika många som orden

och lärde mig fort

att engelska var för svårt

för en sån person som jag

På högstadiet

upptäckte de för sent att

jag var dyslektisk

jag hade redan lärt mig

att jag inte var så smart

horisont 

det finns så mycket att berätta

världen är så stor

allting hänger ihop

ingenting försvinner

aha-upplevelser väntar bakom varje hörn

när jag gick i skolan

fanns det lärare som såg ut genom fönstret

och berättade så att jag såg det de såg

orden hade olika tyngd och de bollade med dem

skickliga jonglörer

fantastiska historier

osannolika fakta

alla tankar som jag inte hade tänkt själv

och ändå var de plötsligt en självklar del

av min värld

jag vill lyfta upp bollarna och kasta dem högt mot den blå himlen

eller låta dem studsa mot den solvarma väggen

jag vill visa dem som är yngre än jag

att världen är så stor så stor

att vi behöver varandra

vi bygger världen tillsammans

att det är så mycket som finns

där

alldeles runt hörnet

tydlig pedagog 

Jag sköter mitt jobb

följer reglerna som finns

inga kepsar alls

ringer hem om de är på

föräldrar informeras

Eleverna vet

vilket straff som blir följden

hos mig är det lugnt

jag är en tydlig vuxen

jag är den som bestämmer

De behandlas lika

likabehandlingsplanen

följer jag självklart

alla som stör åker ut

och jag ringer förstås hem

Jag är en av de

främsta pedagogerna

i ledningsgruppen

är jag med och tänker ut

tydligheten på skolan

Eleverna vet nu

och det är mycket enkelt

som piller vid värk

är åtgärden som sätts in

felaktigt sätt tydligt straff

Föräldrarna är

viktiga i skolans värld

därför är regeln

att snabbt kontakta hemmet

när barnet är felaktigt

Vår skola har nu

en plattform av tydlighet

viktig för alla

här är inte flummigt alls

en riktig mönsterskola

Skolans själ 

så många röster

så många ansiktsuttryck

livssituationer

Samtal i tillit

medmänniskor i klassrum

alla i full blom

Politiker som

aningslöst stryper lågan

dödar skolans själ

Boken 

   Vi har skrivit en användbar, engagerande och hoppingivande bok.

I många år jobbade vi på högstadiet i ett ganska typiskt svenskt förortsområde. När vi gick i pension kände vi ett starkt behov att redovisa våra erfarenheter. Tankar vi tänkt, människor vi mött, slutsatser vi dragit. 

   Vi funderade mycket på vad de lärare som ska ta över efter oss behöver veta. Vad man bör diskutera under lärarutbildningen för att få förståelse för den verklighet som möter i skolan. 

   Skolan är en fantastisk arbetsplats, det gäller bara att se det och inte fastna i svårigheterna, de stora grupperna, den dåliga lönen, de oförstående politikerna, de besvärliga människorna – alla kollegor, föräldrar och elever. Vi vet att det går att se det svåra som utmaningar och att det gör allt så mycket roligare. Lätt blir det nog aldrig! 

    Boken handlar om skolåren 7, 8 och 9 och poängterar att en förutsättning för all inlärning är en positiv miljö, fysiskt och psykiskt. I den offentliga debatten om skolan ligger tyngdpunkten i stället oftast på de mätbara kunskaperna och hur de bäst ska uppnås. Betydelsen av samspelet mellan miljön, lärarna, skolledarna, politikerna och samhället visas alltför sällan.

   Eleverna har rätt till ett bemötande, som stämmer med Läroplan, Skollag och FNs Konvention om Barnets rättigheter. Varje vuxen människa i grundskolan har som uppgift att garantera detta. Barnkonventionen slår fast att varje barn ska respekteras, att barndomen är värdefull och ska värnas och att barnets frågor och åsikter har samma dignitet som den vuxnes.

Vi berättar om hur det ser ut i verkligheten.

Alla i vårt demokratiska samhälle har ansvar för skolans utformning. Vi måste hjälpas åt att skapa en skola, dit vi med förtroende kan skicka våra barn och barnbarn. Skolan ska förmedla kunskaper och för att man ska kunna lära sig något är det nödvändigt att omständigheterna är gynnsamma. Med vår bok vill vi delta i det offentliga samtalet om hur skolan lyckas - eller misslyckas - med att genomföra styrdokumentens och Barnkonventionens intentioner.

Vi har kunskaper om dagens skola och vill delta i diskussionen om framtidens. Vi vet hur viktig skolan är. Att arbetet där både handlar om ämneskunskaper och om fostrande mänsklig samvaro. Alla har något att bidra med och alla behöver lyssna på varandra. Lärarnas pedagogiska och psykologiska kunskaper är lika nödvändiga som deras gedigna ämneskunskaper.

Alla vet något om skolan. Alla har en bild av hur eleverna ska få de kunskaper de behöver i framtiden. Skolan är lika mångkulturell som samhället och varenda människa i landet har sin unika erfarenhet. Konstruktiva diskussioner om skolan har aldrig varit mer angelägna än nu.

   Vinsten med skolan måste vara att eleverna trivs och lyckas och har ingenting med pengar att göra!

Vi vet kanske inte alltid bäst, men ändå en hel del. 

   Förgäves har vi försökt hitta ett politiskt parti som företräder våra åsikter. Som redovisar en politik grundad på insikter om den livsavgörande tid barnen tillbringar i skolan.

   Våra tankar om skolan är viktiga. Vi känner till det svenska skolsystemet och delar med oss av våra tankar om aktörer och trender. I boken diskuterar vi om dagens skola förverkligar Läroplanens ideal eller har blivit en mardröm. 

   Vi formulerar sådant vi upplevt under vårt yrkesliv i skolan. Nu betraktar vi framtidens levande vatten. Det skiftar, speglar himlen, krusas eller upprörs av den vind som blåser men är sällan spegelblankt i stiltje.

Bakom oss lever vattnet också, våra minnen skiftar ständigt. Vi är inte där längre, men omges av minnets liv likaväl som framtidsdrömmens. Skolan får aldrig stelna, den är och måste vara en del av det ständigt pågående livet.

Del 14 "allt du inte vill veta om skolan"

om lärarlegitimation  

   2 mars 2011 fattade riksdagen beslut om Lärarlegitimation. Denna infördes 2012 och innebär att det enbart är legitimerade lärare som får tillsvidareanställas och sätta betyg. För att få legitimation ska en lärare - eller förskollärare - ha tagit examen och därefter ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett år. En legitimerad mentor ska ge råd och stöd under denna period.

Skolverket ska utfärda lärarlegitimationer inom ett särskilt beslutsorgan som kallas Lärarnas ansvarsnämnd. Där behandlas också varningar och återkallelse av lärarlegitimation.

   Formuleringarna i lagtexten om Lärarlegitimation ger oss anledning till oro. Undantag tillåts och tidsplanen för genomförandet har visat sig vara orealistisk. 

   Förordningen om Lärarlegitimation innebär knappast någon skillnad inom överskådlig framtid. Först 2015 får lärare utan lärarlegitimation inte längre sätta betyg. Rätten att undervisa berörs inte. Underhandslösningar kan skapas och cementeras.

Ingenstans står skrivet att det är förbjudet eller olämpligt att anställa lärare utan lärarlegitimation, det är tillsvidareanställning som inte får komma ifråga.

   Kommunerna är huvudmän, ekonomin styr, rektorer och skolchefer måste hålla budget – Risken är stor att obehöriga (billigare) lärare anställs.

   Rektor kan också i fortsättningen göra bedömningen att en outbildad lärare klarar av att undervisa. Då skulle hen fortfarande kunna anställas om anställningen är tidsbegränsad.

Det nya är kravet på att en legitimerad mentor är med vid betygssättningen. Ett system där legitimerade lärare har speciella betygssättande - högre avlönade? -tjänster är möjligt. Elegant kan så problemet med karriärtjänster lösas, samtidigt som kombinationen pedagogik och ämneskunskaper försvinner in i dimman! 

   Skräckscenariot är i våra ögon, att kravet på lärarlegitimation kommer att medföra att obehöriga lärare undervisar och legitimerade lärare sätter betyg. Detta skulle ske med hjälp av provresultat och samtal med den lärare som skött undervisningen - en billig och formellt oantastlig konstruktion.

   Men - att bedöma samspelet i klassen, att iaktta elevernas sätt att pröva sina tankar och kunskaper, att uppfatta alla de subtila signaler som en välutbildad lärare med fingertoppskänsla kan urskilja - allt detta går förlorat om inte den undervisande läraren också är den som bedömer och sätter betyg.

Om detta saknar beslutsfattarna nödvändig insikt. 

   Genom sitt ytliga sätt att se på skolan tar de död på skolans själ.

   Absolut ingenting har hänt om man inte tar itu med grundbulten i skolsystemet – synen på människor och kunskaper – och omedelbart slutar låta barn och ungdomar undervisas av outbildade lärare.

Idag travar kejsaren på med högburet huvud. På papperet ser det bra ut. Samhället har invaggats i en farlig säkerhet – det finns lärarlegitimation, allt är lugnt.

Våra erfarenheter av lösningar i den ekonomiska panikens tecken sänder varningssignaler. Vi tar vår magkänsla på allvar.

Lärarlegitimationerna lades ut på entreprenad…….

om ansvar och demokrati 

 

   Elevernas ansvar är att lära sig det som Läroplan och Skollag föreskriver. Vi har skolplikt, varje människa i åldern sju till sexton år måste delta i undervisning i någon form.

   Föräldrarnas – vårdnadshavarnas – ansvar är att se till att eleven kommer till skolan. 

   Lärarnas ansvar är att som tjänstemän basera sitt arbete på Läroplanen och att enskilt och tillsammans tolka uppdragen i Läroplan och Skollag. 

   Rektors ansvar är att garantera att allt sköts korrekt på det sätt som varje enskild kommun beslutar, pedagogiskt såväl som ekonomiskt. 

   Kommunens ansvar är att besluta om skolornas verksamhet pedagogiskt och ekonomiskt enligt rådande lagstiftning. 

   Riksdagens ansvar är att besluta om formuleringarna i Läroplan och Skollag. Sedan ska politikerna lämna över till yrkesmänniskorna i skolan. 

   Klåfingrighet från folkvalda tillför ingenting annat än förvirring.

Demokrati kan tyckas vara ett självklart begrepp. 

   Men - att genomföra demokrati i praktisk handling i skolans vardag, något som Läroplanen föreskriver, är krångligt. Det är också besvärligt att tillämpa alla Barnkonventionens paragrafer i skolans möte med de unga eleverna. 

   Här i landet har vi representativ demokrati.

Att den representativa demokratin är komplicerad speglas i skolan av svårigheten att få till stånd ett fungerande samarbete mellan skolan och föräldragruppen. Den enskilda läraren och den enskilda föräldern kan och ska enligt styrdokumenten mötas kring det enskilda barnet. Men skolans föräldragrupp och skolan som system har haft stora svårigheter att mötas och samarbeta kring helheten i skolan. 

   Den kommunala skolan betraktade föräldrarna som en homogen grupp och konstaterade sedan förvånat att gruppen var heterogen. Tjänstemännen - rektorer, elevvårdspersonal och lärare - i den kommunala skolan ställdes inför en av de mest komplicerade uppgifter som finns, samarbete mellan människor med olika bakgrund, åsikter och förväntningar. Tydliga direktiv och politiska beslut om samarbete med föräldrarna som grupp saknades. De flesta kommunala skolor drog slutsatsen att ett sådant samarbete var omöjligt.

   I föräldrarnas frustration över frånvaron av verkligt samarbete skapades grogrunden för friskolorna. I en friskola kan föräldrar vara delaktiga i en grupp med bestämda önskemål för barnens utbildning. Där förväntas och tillåts de påverka verksamheten på ett helt annat sätt än i den kommunala skolan.

Vi ser det som en illustration av Darwins tes om ”the survival of the fittest”. De socialt kompetenta har styrkan och förmågan att överleva. Denna sociala kompetens som motor för utveckling hade den kommunala skolan också behövt. 

   Vi påstår att friskolereformen var en onödig - men sorgligt konsekvent - reform i ett samhälle som börjat leka marknaden och fjärmat sig från visionen om jämlikhet och solidaritet. Läroplanen har hela tiden varit öppen för samarbete och demokrati. Den skolminister som tillstyrkte friskolereformen hade inte läst Läroplanen speciellt noga. 

   Föräldraorganisationen Riksförbundet Hem och Skola har funnits i över ett halvt sekel, men är fortfarande inte en självklar motpart, medspelare, remissinstans för den lokala skolan.

Det är dags att diskutera hur representanter för föräldrar ska kunna samarbeta med varandra, eleverna och skolan. Elevernas organisationer behöver också delta i detta samarbete.

I sitt uppdrag att ge eleverna kunskaper och insikter i livet som medlemmar i ett demokratiskt samhälle bör skolan använda de organisationer som existerar.

   I den kommunala skolan finns lika många åsikter och grupperingar som i landet, eftersom skolan speglar samhället. Uppdraget att förmedla de demokratiska värderingarna blir alltså lika komplicerat som för landet i stort. 

   I en friskola, dit man gjort ett aktivt val, är det sannolikt att gruppen av föräldrar och elever är homogen. Demokratin och medinflytandet blir därmed mindre komplicerat. 

   I både Läroplan och Skollag poängteras att skolan ska arbeta med att föra över demokratiska värderingar till det uppväxande släktet. Läroplanens formuleringar har på olika sätt och i varierande grad inspirerats av visionärer. Frågan för oss nu är hur vi ska förhålla oss i dagens skola.

   Friskolorna har inneburit att skolan inte längre är den mötesplats den var tänkt att vara. Idag finns det inte en skola där människor från olika samhällsgrupper möts och samarbetar. Det gemensamma målet – allas rätt till goda kunskaper och allmänbildning – får varje individ nuförtiden leta rätt på så gott hen kan.

   Skolan speglar samhället. Morgondagens värld är helt beroende av vilka ideal vi idag väljer att ha som ledstjärnor.

om ideal och marknad 

   På nittiotalet infördes alltså det svenska friskolesystemet. Inspirerat av strömningar i tiden, en lust att leka marknaden. Skolan blev en tummelplats för fria marknadskrafter. Eleven reducerades till en påse pengar för skolorna att slåss om. 

Idag är internationella forskare bekymrade över situationen i den svenska skolan. Den finska skolan – som undvek friskolesystemet och satsade på likvärdighet – har mycket bättre elevresultat än den svenska. I sådant som går att mäta. Politiker är roade av att mäta och blir störda och förvirrade av dessa forskningsresultat. 

   Visionen om ett jämlikt, integrerat samhälle, där människor möter varandra i en likvärdig skola försvann in i dimman. Ingen förstod riktigt vad som hände. Friskolesystemet skulle ju vara räddningen. Från vad och till vad?

Politikerna lockar väljare med fler hundralappar i den personliga plånboken. Få pratar idag om ett samhälle präglat av solidaritet, jämlikhet och gemenskap. Skolan speglar ett samhälle där personlig girighet har ersatt visioner om det goda samhället. Detta är lika lite klädsamt inom skolans väggar som utanför. 

   Läroplanens och Barnkonventionens visioner blir tomma ord, när det fria skolvalet leder till ökad segregation och minskad förståelse människor emellan. Före friskolereformen kunde skoltiden vara den enda period i livet, då människor från olika miljöer förde dagliga samtal med varandra. Det är olyckligt och farligt att denna naturliga kontakt försvårats, eftersom samtal är en övning i demokrati för alla inblandade.

om tydlighet

 

   Den som arbetar i skolan måste våga träda fram som” en tydlig vuxen”.

Uttrycket ”tydlig vuxen” har de senaste åren blivit inne i skolvärlden .

Tidigare talades det om ”eleven i centrum”. Alla var alltid rörande överens. Så långt som till frågan ”hur?” hann man sällan.

”Tydlig vuxen.” Det låter bra.

   Diskussionerna om relationer mellan vuxna och barn har ofta handlat om att vi vuxna har abdikerat.

Vi vill vara evigt unga. I jeans och med kepsen bak och fram försöker vi vara kompisar med våra barn. Vi måste ta tillbaka vuxenauktoriteten. Relationsexperter brukar påpeka det. Vad auktoriteten består av tas sällan upp.

”Tydlig vuxen” är ett uttryck som passar in i återerövrandet av vuxenauktoriteten. Vem vill vara en otydlig vuxen? En rädd, diffus lärare som smyger efter väggarna i korridorerna med pärmen under armen. Nej, rakryggad ska man gå och visa var skåpet ska stå.

   Hur den vuxnes tydlighet ska vara diskuteras inte.

Det finns tydliga demokrater, översittare, mobbare, sadister, mesar, fascister .

Innebär tydligheten att eleverna ska förstå att det inte är någon idé att sticka upp och försöka påverka något? Det är ändå de vuxna som med all önskvärd tydlighet bestämmer allt. Som elev har man ingen talan. Man ska uppföra sig väl och härigenom göra sin lärare glad.  

Frångås den normen finns någon form av straff som eleven på grund av den moderna tydligheten är fullständigt medveten om.

Detta förhållningssätt förekommer i skolan och strider mot såväl Läroplanen och Skollagen

som Barnkonventionen. 

   I skolan måste tydligheten bestå av att läraren är den självklara demokraten. Enligt styrdokumenten ska läraren inte bara undervisa om de demokratiska värdena utan också själv vara den demokrat, som hjälper eleverna att utvecklas till demokratiska medmänniskor med insikt om sitt eget värde.

Eleverna ska fungera i ett demokratiskt samhälle som vuxna, men också här och nu veta att de har ett egenvärde. De ska behandlas med respekt och behandla andra likadant. Lärarna och eleverna i skolan är medmänniskor som vill varandra väl. 

Alla vuxna i skolan, inte bara lärarna och rektorn, har det yttersta ansvaret för en sådan atmosfär.

Eleven ska känna att här är vi på en arbetsplats där det är högt i tak. Alla bemöts som unika personer och får utvecklas efter sina förutsättningar.

om signaler

   Varje situation är en signal. Varje miljö är en signal. Varje ansiktsuttryck är en signal.

Skolan - med samhällsuppdraget kunskapsförmedling och kunskapsinhämtande i fokus - är ett signalsystem inåt och utåt.

Utbildningen i pedagogik och didaktik på lärarhögskolorna måste uppmuntra till öppna sinnen och förmedla djup respekt för kunskaper och fantasi.

Blivande lärare behöver civilkurage och träning i att känna igen och ta självständig ställning till pedagogiska trender och modenycker. 

   Kanske lärarutbildningen är det allvarligaste problemet i dagens skola?! Möts blivande lärare av ett förhållningssätt, som får dem att se och hantera yrkets komplexitet?

Det händer att en outbildad lärare lyckas. Fri att använda sin egen personlighet och sina privata kunskaper, inte uppstramad i moderiktig kostym signerad lärarhögskola. En annan outbildad lärare, vars personlighet och privata kunskaper inte fungerar i skolsammanhang kan vara en total katastrof.

Alldeles för många arbetar som lärare utan utbildning. Ekonomin styr och outbildade, billiga ”lärare” återanställs termin efter termin.

   Att ha varit utomlands och fått muntligt flyt i engelska, spanska, franska, tyska är alltför ofta tillräckligt för att vikariera som språklärare. Unga människor som nyss gått ut gymnasiet kan försörja sig och skolorna får billig arbetskraft.

Detta är brist på respekt för barn och ungdomar i svensk grundskola.

Alla lärare måste ha goda ämneskunskaper och vara utbildade pedagoger.

Elever är individer med kunskaper, kompetenser, egenheter och låsningar. Att möta varje individ med respekt är skolans viktigaste uppgift och en förutsättning för att eleverna ska kunna lära sig något.

Varje elev är unik och har rätt att söka kunskap på sitt sätt, enligt sina förutsättningar. Läraren ska garantera denna rätt.

   Självtänkande, självständiga lärare med bildning, ämneskunskaper och empati är nödvändiga för den undervisning och de möten alla har rätt till.

Elevernas resultat i den svenska skolan har försämrats. Det finns en uppsjö av åsikter om anledningarna. Flumskola, vänstervridning, inkompetenta lärare, ouppfostrade elever, kravlöshet, övergivna elever, dålig pedagogik, frånvarande föräldrar, för få prov …

Bestämda åsikter om varför skolan har problem står som spön i backen.

Utbildningsministern talar gärna om flumskola och vänstervridning utan att definiera vad han menar. Troligen litar han på att hans väljare förstår honom och håller med. Vem vill inte ha ordning och reda i skolan? 

   Miljöpsykologi är ett sällan använt, kanske bortglömt, begrepp i samtalen om skolan. Det händer att föräldrar talar om den effekt det har på dem själva, när föräldramöten äger rum i barnens klassrum. Hur de kastas tillbaka till sin egen skoltid och känner sig underlägsna eller främmande inför den person som leder mötet, läraren. Skolans lokaler är inte neutrala.