om lärarlegitimation
2 mars 2011 fattade riksdagen beslut om
Lärarlegitimation. Denna infördes 2012 och innebär att det enbart är
legitimerade lärare som får tillsvidareanställas och sätta betyg. För att få
legitimation ska en lärare - eller förskollärare - ha tagit examen och därefter
ha visat sig lämplig för yrket under en introduktionsperiod på minst ett år. En
legitimerad mentor ska ge råd och stöd under denna period.
Skolverket ska utfärda lärarlegitimationer inom
ett särskilt beslutsorgan som kallas Lärarnas ansvarsnämnd. Där behandlas också
varningar och återkallelse av lärarlegitimation.
Formuleringarna i lagtexten om Lärarlegitimation
ger oss anledning till oro. Undantag tillåts och tidsplanen för genomförandet
har visat sig vara orealistisk.
Förordningen om Lärarlegitimation innebär
knappast någon skillnad inom överskådlig framtid. Först 2015 får lärare utan
lärarlegitimation inte längre sätta betyg. Rätten att undervisa berörs inte.
Underhandslösningar kan skapas och cementeras.
Ingenstans står skrivet att det är förbjudet
eller olämpligt att anställa lärare utan lärarlegitimation, det är
tillsvidareanställning som inte får komma ifråga.
Kommunerna är huvudmän, ekonomin styr, rektorer
och skolchefer måste hålla budget – Risken är stor att obehöriga (billigare)
lärare anställs.
Rektor kan också i
fortsättningen göra bedömningen att en outbildad lärare klarar av att
undervisa. Då skulle hen fortfarande kunna anställas om anställningen är
tidsbegränsad.
Det nya är kravet på att en legitimerad mentor är med vid
betygssättningen. Ett system där legitimerade lärare har speciella
betygssättande - högre avlönade? -tjänster är möjligt. Elegant kan så problemet
med karriärtjänster lösas, samtidigt som kombinationen pedagogik och
ämneskunskaper försvinner in i dimman!
Skräckscenariot är i våra ögon, att kravet på
lärarlegitimation kommer att medföra att obehöriga lärare undervisar och
legitimerade lärare sätter betyg. Detta skulle ske med hjälp av provresultat
och samtal med den lärare som skött undervisningen - en billig och formellt
oantastlig konstruktion.
Men - att bedöma samspelet i klassen, att iaktta elevernas
sätt att pröva sina tankar och kunskaper, att uppfatta alla de subtila signaler
som en välutbildad lärare med fingertoppskänsla kan urskilja - allt detta går
förlorat om inte den undervisande läraren också är den som bedömer och sätter
betyg.
Om detta saknar beslutsfattarna nödvändig insikt.
Genom
sitt ytliga sätt att se på skolan tar de död på skolans själ.
Absolut ingenting har hänt om man inte tar itu
med grundbulten i skolsystemet – synen på människor och kunskaper – och
omedelbart slutar låta barn och ungdomar undervisas av outbildade lärare.
Idag travar kejsaren på med högburet huvud. På
papperet ser det bra ut. Samhället har invaggats i en farlig säkerhet – det
finns lärarlegitimation, allt är lugnt.
Våra erfarenheter av lösningar i den ekonomiska
panikens tecken sänder varningssignaler. Vi tar vår magkänsla på allvar.
Lärarlegitimationerna lades ut på entreprenad…….
om ansvar och demokrati
Elevernas ansvar är att lära sig det som
Läroplan och Skollag föreskriver. Vi har skolplikt, varje människa i åldern sju
till sexton år måste delta i undervisning i någon form.
Föräldrarnas – vårdnadshavarnas – ansvar är att
se till att eleven kommer till skolan.
Lärarnas ansvar är att som tjänstemän basera
sitt arbete på Läroplanen och att enskilt och tillsammans tolka uppdragen i
Läroplan och Skollag.
Rektors ansvar är att garantera att allt sköts
korrekt på det sätt som varje enskild kommun beslutar, pedagogiskt såväl som
ekonomiskt.
Kommunens ansvar är att besluta om skolornas
verksamhet pedagogiskt och ekonomiskt enligt rådande lagstiftning.
Riksdagens ansvar är att besluta om formuleringarna i Läroplan och
Skollag. Sedan ska politikerna lämna över till yrkesmänniskorna i skolan.
Klåfingrighet från folkvalda tillför ingenting annat än förvirring.
Demokrati
kan tyckas vara ett självklart begrepp.
Men - att genomföra demokrati i praktisk
handling i skolans vardag, något som Läroplanen föreskriver, är krångligt. Det
är också besvärligt att tillämpa alla Barnkonventionens paragrafer i skolans
möte med de unga eleverna.
Här i landet har vi representativ demokrati.
Att den representativa demokratin är komplicerad
speglas i skolan av svårigheten att få till stånd ett fungerande samarbete
mellan skolan och föräldragruppen. Den enskilda läraren och den enskilda
föräldern kan och ska enligt styrdokumenten mötas kring det enskilda barnet.
Men skolans föräldragrupp och skolan som system har haft stora svårigheter att
mötas och samarbeta kring helheten i skolan.
Den kommunala skolan betraktade föräldrarna som
en homogen grupp och konstaterade sedan förvånat att gruppen var heterogen.
Tjänstemännen - rektorer, elevvårdspersonal och lärare - i den kommunala skolan
ställdes inför en av de mest komplicerade uppgifter som finns, samarbete mellan
människor med olika bakgrund, åsikter och förväntningar. Tydliga direktiv och
politiska beslut om samarbete med föräldrarna som grupp saknades. De flesta
kommunala skolor drog slutsatsen att ett sådant samarbete var omöjligt.
I föräldrarnas frustration över
frånvaron av verkligt samarbete skapades grogrunden för friskolorna. I en
friskola kan föräldrar vara delaktiga i en grupp med bestämda önskemål för
barnens utbildning. Där förväntas och tillåts de påverka verksamheten på ett
helt annat sätt än i den kommunala skolan.
Vi ser det som en illustration av Darwins tes om ”the
survival of the fittest”. De socialt kompetenta har styrkan och förmågan att
överleva. Denna sociala kompetens som motor för utveckling hade den kommunala
skolan också behövt.
Vi påstår att friskolereformen var en onödig - men sorgligt
konsekvent - reform i ett samhälle som börjat leka marknaden och fjärmat sig
från visionen om jämlikhet och solidaritet. Läroplanen har hela tiden varit
öppen för samarbete och demokrati. Den skolminister som tillstyrkte
friskolereformen hade inte läst Läroplanen speciellt noga.
Föräldraorganisationen Riksförbundet Hem och Skola har
funnits i över ett halvt sekel, men är fortfarande inte en självklar motpart,
medspelare, remissinstans för den lokala skolan.
Det är dags att diskutera hur representanter för föräldrar
ska kunna samarbeta med varandra, eleverna och skolan. Elevernas organisationer
behöver också delta i detta samarbete.
I sitt uppdrag att ge eleverna kunskaper och insikter i
livet som medlemmar i ett demokratiskt samhälle bör skolan använda de organisationer
som existerar.
I den kommunala skolan finns
lika många åsikter och grupperingar som i landet, eftersom skolan speglar
samhället. Uppdraget att förmedla de demokratiska värderingarna blir alltså
lika komplicerat som för landet i stort.
I en friskola, dit man gjort ett aktivt val, är det
sannolikt att gruppen av föräldrar och elever är homogen. Demokratin och
medinflytandet blir därmed mindre komplicerat.
I både Läroplan och Skollag poängteras att skolan ska arbeta
med att föra över demokratiska värderingar till det uppväxande släktet.
Läroplanens formuleringar har på olika sätt och i varierande grad inspirerats
av visionärer. Frågan för oss nu är hur vi ska förhålla oss i dagens skola.
Friskolorna har inneburit att skolan inte längre är den
mötesplats den var tänkt att vara. Idag finns det inte en skola där människor
från olika samhällsgrupper möts och samarbetar. Det gemensamma målet – allas
rätt till goda kunskaper och allmänbildning – får varje individ nuförtiden leta
rätt på så gott hen kan.
Skolan
speglar samhället. Morgondagens värld är helt beroende av vilka ideal vi idag
väljer att ha som ledstjärnor.
om ideal och marknad
På nittiotalet infördes alltså det svenska
friskolesystemet. Inspirerat av strömningar i tiden, en lust att leka
marknaden. Skolan blev en tummelplats för fria marknadskrafter. Eleven
reducerades till en påse pengar för skolorna att slåss om.
Idag är internationella forskare bekymrade över
situationen i den svenska skolan. Den finska skolan – som undvek
friskolesystemet och satsade på likvärdighet – har mycket bättre elevresultat
än den svenska. I sådant som går att mäta. Politiker är roade av att mäta och
blir störda och förvirrade av dessa forskningsresultat.
Visionen om ett jämlikt, integrerat samhälle,
där människor möter varandra i en likvärdig skola försvann in i dimman. Ingen
förstod riktigt vad som hände. Friskolesystemet skulle ju vara räddningen. Från
vad och till vad?
Politikerna lockar väljare med fler hundralappar
i den personliga plånboken. Få pratar idag om ett samhälle präglat av
solidaritet, jämlikhet och gemenskap. Skolan speglar ett samhälle där personlig
girighet har ersatt visioner om det goda samhället. Detta är lika lite klädsamt
inom skolans väggar som utanför.
Läroplanens och Barnkonventionens visioner blir tomma ord, när det
fria skolvalet leder till ökad segregation och minskad förståelse människor
emellan. Före friskolereformen kunde skoltiden vara den enda period i livet, då
människor från olika miljöer förde dagliga samtal med varandra. Det är
olyckligt och farligt att denna naturliga kontakt försvårats, eftersom samtal
är en övning i demokrati för alla inblandade.
om
tydlighet
Den som arbetar i skolan måste våga träda fram
som” en tydlig vuxen”.
Uttrycket ”tydlig vuxen” har de senaste åren
blivit inne i skolvärlden .
Tidigare talades det om ”eleven i centrum”. Alla
var alltid rörande överens. Så långt som till frågan ”hur?” hann man sällan.
”Tydlig vuxen.” Det låter bra.
Diskussionerna om relationer mellan vuxna och
barn har ofta handlat om att vi vuxna har abdikerat.
Vi vill vara evigt unga. I jeans och med kepsen
bak och fram försöker vi vara kompisar med våra barn. Vi måste ta tillbaka
vuxenauktoriteten. Relationsexperter brukar påpeka det. Vad auktoriteten består
av tas sällan upp.
”Tydlig vuxen” är ett uttryck som passar in i
återerövrandet av vuxenauktoriteten. Vem vill vara en otydlig vuxen? En rädd,
diffus lärare som smyger efter väggarna i korridorerna med pärmen under armen.
Nej, rakryggad ska man gå och visa var skåpet ska stå.
Hur den vuxnes tydlighet ska vara diskuteras
inte.
Det finns tydliga demokrater, översittare,
mobbare, sadister, mesar, fascister .
Innebär tydligheten att eleverna ska förstå att
det inte är någon idé att sticka upp och försöka påverka något? Det är ändå de
vuxna som med all önskvärd tydlighet bestämmer allt. Som elev har man ingen
talan. Man ska uppföra sig väl och härigenom göra sin lärare glad.
Frångås den normen finns någon
form av straff som eleven på grund av den moderna tydligheten är fullständigt
medveten om.
Detta förhållningssätt förekommer i skolan och strider mot
såväl Läroplanen och Skollagen
som Barnkonventionen.
I skolan måste tydligheten bestå av att läraren är den
självklara demokraten. Enligt styrdokumenten ska läraren inte bara undervisa om
de demokratiska värdena utan också själv vara den demokrat, som hjälper
eleverna att utvecklas till demokratiska medmänniskor med insikt om sitt eget
värde.
Eleverna ska fungera i ett demokratiskt samhälle som vuxna,
men också här och nu veta att de har ett egenvärde. De ska behandlas med
respekt och behandla andra likadant. Lärarna och eleverna i skolan är medmänniskor
som vill varandra väl.
Alla vuxna i skolan, inte bara lärarna och rektorn, har det
yttersta ansvaret för en sådan atmosfär.
Eleven
ska känna att här är vi på en arbetsplats där det är högt i tak. Alla bemöts
som unika personer och får utvecklas efter sina förutsättningar.
om signaler
Varje situation är en signal. Varje miljö är en
signal. Varje ansiktsuttryck är en signal.
Skolan - med samhällsuppdraget
kunskapsförmedling och kunskapsinhämtande i fokus - är ett signalsystem inåt
och utåt.
Utbildningen i pedagogik och didaktik på
lärarhögskolorna måste uppmuntra till öppna sinnen och förmedla djup respekt
för kunskaper och fantasi.
Blivande lärare behöver civilkurage och träning
i att känna igen och ta självständig ställning till pedagogiska trender och
modenycker.
Kanske lärarutbildningen är det allvarligaste
problemet i dagens skola?! Möts blivande lärare av ett förhållningssätt, som
får dem att se och hantera yrkets komplexitet?
Det händer att en outbildad lärare lyckas. Fri
att använda sin egen personlighet och sina privata kunskaper, inte uppstramad i
moderiktig kostym signerad lärarhögskola. En annan outbildad lärare, vars
personlighet och privata kunskaper inte fungerar i skolsammanhang kan vara en
total katastrof.
Alldeles för många arbetar som lärare utan utbildning. Ekonomin
styr och outbildade, billiga ”lärare” återanställs termin efter termin.
Att ha varit utomlands och fått muntligt flyt i
engelska, spanska, franska, tyska är alltför ofta tillräckligt för att
vikariera som språklärare. Unga människor som nyss gått ut gymnasiet kan
försörja sig och skolorna får billig arbetskraft.
Detta är brist på respekt för barn och ungdomar
i svensk grundskola.
Alla lärare måste ha goda ämneskunskaper och
vara utbildade pedagoger.
Elever är individer med kunskaper, kompetenser,
egenheter och låsningar. Att möta varje individ med respekt är skolans
viktigaste uppgift och en förutsättning för att eleverna ska kunna lära sig
något.
Varje elev är unik och har rätt att söka kunskap
på sitt sätt, enligt sina förutsättningar. Läraren ska garantera denna rätt.
Självtänkande, självständiga lärare med
bildning, ämneskunskaper och empati är nödvändiga för den undervisning och de
möten alla har rätt till.
Elevernas resultat i den svenska skolan har försämrats.
Det finns en uppsjö av åsikter om anledningarna. Flumskola, vänstervridning,
inkompetenta lärare, ouppfostrade elever, kravlöshet, övergivna elever, dålig
pedagogik, frånvarande föräldrar, för få prov …
Bestämda åsikter om varför skolan har problem
står som spön i backen.
Utbildningsministern talar gärna
om flumskola och vänstervridning utan att definiera vad han menar. Troligen
litar han på att hans väljare förstår honom och håller med. Vem vill inte ha
ordning och reda i skolan?
Miljöpsykologi
är ett sällan använt, kanske bortglömt, begrepp i samtalen om skolan. Det
händer att föräldrar talar om den effekt det har på dem själva, när
föräldramöten äger rum i barnens klassrum. Hur de kastas tillbaka till sin egen
skoltid och känner sig underlägsna eller främmande inför den person som leder
mötet, läraren. Skolans lokaler är inte neutrala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar