"allt du inte vill veta om skolan" del 5

5.

novellen

Peter gav inte upp utan gjorde uppmuntrad av sin fysiklärare Per ett nytt försök. På en 45 minuter lång lektion i fysik skrev han sin novell.

Hur reagerade Elisabeth när hon slutligen fick hans färdiga uppsats?

”Du har skrivit en novell på 45 minuter. Wow! Jag är glad för din skull. Historien är trovärdig. Det finns verkligen något att bygga vidare på.

Vi ska hjälpas åt att få ditt språk mer varierat och det kommer att gå jättebra, Peter. Nu när du har kommit igång…”

Nej, Elisabeth sa inte så.

”Språket är oerhört torftigt och historien, ja, inte speciellt originell. Godkänt, men då är jag snäll! Novell, nää, tror inte det.”

Så svarade Elisabeth Per i arbetsrummet när han undrade.

”Jag tycker det var fantastiskt att han klarade det på 45 minuter, ” sa Per.

”Kanske hjälpte Per honom”, kommenterade Elisabeth viskande till Sven, när Per var utom hörhåll. Sven, som undervisar i svenska också, viskade tillbaka: ”Jag tycker Per ska hålla sig till fysiken. Vad vet han om svenska? Alltid ska han lägga sig i.”

Till Peter sa Elisabeth kort och gott: ”Med tvekan godkänt! ”

Och Peter blev glad och brydde sig inte om att Elisabeth hade tvekat. 

 

uppsatsen

Eleverna i Peters klass i sjuan hade alltså fått i uppgift av Sven att skriva en uppsats om medeltiden hemma. Han uppmuntrade sina elever att använda sig av alla tänkbara källor för att samla material, prata med föräldrarna, söka på internet och gå till biblioteket.

Peter var intresserad av historia och satt hemma och diskuterade med sina föräldrar om det han läste i böckerna och hittade på internet. Föräldrarna hjälpte honom att förstå begrepp som han inte kände till sedan tidigare och mamma Pernilla rättade slutligen uppsatsen när Peter hade skrivit den klart.

Peter hade aldrig tidigare lämnat in ett hemarbete som han lagt ner så mycket tid och jobb på. Han var stolt över resultatet och föräldrarna glada över det stora intresse han hade visat för sin uppgift.

Dömd på förhand?

En gång dålig alltid dålig? En gång bra alltid bra?

Sven letade febrilt på internet för att hitta det han trodde Peter plagierat men lyckades inte. Eftersom Peter inte brukade vara duktig gav Sven inte upp utan förutsatte att någon i hans omgivning skrivit uppsatsen åt honom. Bevis: ett ord Peter använt i uppsatsen kunde han inte riktigt förklara betydelsen av. Sven meddelade Peter detta och gav honom inte heller något betyg på uppsatsen.

Alla elevers uppsatser ifrågasattes inte.

kollegiesamtal

”Det var jobbigt på komvux”, suckar Per som frivilligt kommit tillbaka till förortens mångkulturella högstadium. Här är det bättre.

”Va??”

Hans uttröttade kollegor lyckas förvånansvärt snabbt fästa blicken på denna underliga varelse. Bättre här? Förklara dig!

”Jag hade inga föräldrar att ringa till när eleverna misskötte sig. Ingen att lämna över till. Jag och eleven var tvungna att lösa eventuella konflikter tillsammans. Ensamma. Utan hjälp. Här har ni det mycket enklare.”

”Du vet inte vad du snackar om.” Kollegiets stjärnpedagog Elisabeth, utsedd till sådan av sig själv och av rektorn, tar till orda.

”Sköter man sitt jobb ordentligt kan det bli samtal varenda dag. Jag har fem att ringa till ikväll. Märk väl. Ikväll! När normala människor har ledigt måste jag fortfarande jobba. Och föräldrarna försvarar till och med sina barn ibland. Hur kan man försvara någon som har svurit åt sin lärare? Det är oförklarligt.

Men som med allt annat på den här skolan är det rätt många som inte följer reglerna. Struntar i att ringa hem t ex. Och de gör det jobbigare för den som vill göra rätt för sig. Sen kan de klaga på låg lön.”

”Om du och jag bråkar har jag inte heller någon att ringa till”, säger Per och förstår att det är ett vågat uttalande när han ser kollegiets stela kroppshållning. Han inser att de flesta missat hans ironiska underton och glömt bort, eller snarare förträngt, varför han för ett år sedan inte längre ville vara kvar på högstadieskolan.

Kuratorn och rektorn hade tillsammans med ledningsgruppen bestämt hur lärarna ska agera i olika situationer. Reglerna skickades ut via e-mail, ett verktyg som ledningen tycker är utmärkt eftersom det är tidsbesparande och inte leder till hetsiga diskussioner som ofta blir följden när nyheter presenteras på möten.

En av reglerna: Ring alltid hem och berätta när eleverna missköter sig.

Per hade frågat rektorn om han själv fick bestämma vad som innefattas i uttrycket ”missköta sig.” Rektorn hade tittat oförstående på honom och sagt: ”Det måste du väl veta. Det är inte konstigare än om du skulle vara sjuksköterska och ge en patient två albyl vid huvudvärk. Sjuksköterskan vet att just detta hjälper. Du vet som professionell när man ringer hem. Svårare än så är det inte.”

”Jaså”, sa Per och gick till nästa lektion där några elever upprepade gånger kallade varandra för fitta, bög, hora och andra obehagliga tillmälen.

Skulle han ha nytta av liknelsen med albylen?

Han avbröt lektionen i fysik och diskuterade istället med eleverna om förhållningssätt människor emellan. Han tyckte själv att det blev en lyckad lektion. Eleverna var glada efteråt och ville gärna fortsätta diskussionen med Elisabeth nästa lektion. Men hon tyckte det var viktigare att böja de starka verb hon gett dem i läxa. Eleverna fogade sig, utan att gnälla eller säga fula ord faktiskt. Men de hann berätta för henne att det var deras hemska beteende som föranlett diskussionen på fysiklektionen.

Där missade de en viktig fysiklektion tänkte Elisabeth, en ambitiös och plikttrogen pedagog som följer alla regler till punkt och pricka och som alltid tolkar dessa på ett sätt som överensstämmer med rektorns. Eftersom hon gärna vill smitta andra med sitt oklanderliga sätt, och blivit uppmanad därtill av rektorn, sa hon följande till Per på rasten:

”Hörde att de betett sig illa. Jag förutsätter att du ringer hem.”

”Det tänker jag inte göra”, sa Per med tillkämpat lugn och gick med ovanligt snabba steg till nästa lektion.

Per blev nedkallad till rektorn, en naturlig talang när det gäller att ta sina underordnade i upptuktelse. Ofta brukar detta ske via e-mail så Per var väldigt nyfiken på vad samtalet skullekomma att handla om. Högre lön kanske?