" allt du inte vill veta om skolan " del 4

Lektion i SO

Elisabeth står vid tavlan och skriver och förklarar och anstränger sig för att förmedla sitt ämne. Hon är glad och koncentrerad, ämnet engagerar henne verkligen. Att eleverna inte verkar intresserade tycker hon inte är så konstigt. Alla elever passar inte i skolan, det här är en mycket svag grupp, man kan inte räkna med att alla ska kunna uppnå godkänt.

Stina sitter i sin bänk och försöker fatta förklaringarna.

Det är många svåra ord och det är inte tyst i klassrummet. Hon stirrar intensivt på orden och försöker lyssna på lärarens resonemang. Hon blir mer och mer övertygad om att han är dum i huvudet. Det här är för svårt. Det är ingen idé att försöka. Stina tar upp sin mobil för att kolla om hon fått något mess.

Lektion i franska

Jessica kan språket flytande efter att ha jobbat som au pair i Paris i ett halvår.

Rektorn, som själv bara kan några fraser efter tre års gymnasiestudier i ämnet, var imponerad vid anställningsintervjun. Obehörig? Vem som helst kan höra att hon kan språket. Säkert bättre än de som undervisat i ämnet i femton år. En ung tjej, 20 år, som inte kostar mycket och kan ämnet. Kan det bli bättre?

Jessica pratar franska hela lektionerna. Eleverna förstår inte. Tror att de är korkade och ägnar sig alltmer åt att kasta sudd och skicka meddelanden på mobilen.

Vårsolen lyser, väggklockan går långsamt. Tricket att ställa fram klockan har de redan använt. Det är bara att stå ut.

På språkkonferenserna klagar Jessica över elevernas ointresse.

En och annan elev går till rektorn. Säger att de inte förstår. Rektorn försvarar henne. Hon är enligt uppgift en av de bästa i ämnet. Eleverna fortsätter att känna sig dumma. Många vill redan sluta med franska. De förstår att de inte är tillräckligt smarta för detta svåra språk.

 

                                              

Lektion i svenska

”Kärring”. Stolen skrapar mot golvet och de övriga eleverna tystnar i spänd förväntan.

Dörren slår igen bakom Peter och spridda fniss hörs i klassrummet. Elisabeth har röda fläckar på halsen. Hon står kvar vid den tomma bänken och kippar efter luft.

”Ungdomar nu för tiden visar ingen respekt för vuxna”, ropar Kalle och gungar på stolen längst bak i klassrummet. Hans röst är ironisk. De andra skrattar. Det blir bullrigt igen. ”Tysta nu”, skriker Elisabeth i falsett. ”Det som Kalle säger är faktiskt sant. Ingen ska ostraffad kalla mig för kärring. När jag själv gick i skolan var det otänkbart.”

Hon håller Peters hopknycklade uppsats i handen. Försöker veckla ut den men inser att den är sönderriven. Med långsamma, taktfasta steg, i ett försök att återfå auktoritet, marscherar hon till papperskorgen vid katedern och slänger den sönderrivna uppsatsen.

”Vad ska du göra åt saken?” Kalle igen. Det är alltid han som för klassens talan. De andra vänder sig tacksamt mot honom.

”Ringa hem, naturligtvis. Tala om för föräldrarna vad han kallar sin lärare.” Hon står vänd mot klassen nu. Rak i ryggen. Med armarna i kors. ”Och be rektorn ta ett snack med honom.”

”Som om det skulle hjälpa”- Kalle igen. Klassen blir hela havet stormar. De skriker, klappar i händerna.

”Jag vill säga en sak”. Hon försöker överrösta. Men de tystnar inte så hon fortsätter ändå.

”Den här lektionen är slut nu”, ropar hon. ”Det är ingen idé att fortsätta. Ni ska skriva klart novellerna hemma. Annars får ni underkänt allesammans.”

Kanske går inte hotet fram. Stolar som skrapar mot golvet dränker hennes röst.

Hon banar sig väg i korridoren mellan skränande ungdomar. Det är trettio minuters hål till nästa lektion. 

                                                    

lärarnas arbetsrum

I arbetsrummet sitter SO -läraren Sven och rättar ”analyser” av medeltiden utförda av samma klass som Elisabeth just lämnat i kaos. ”Peter är så konstig. Borde verkligen försöka tygla sitt humör, säger hon. ”Peter i 7A?” Sven tittar upp beredd att lyssna.

”Han bad mig läsa det han skrivit. Långt var det. Åtminstone för att vara han. Två A4. Annars brukar han bara skriva några rader och bett mig läsa har han aldrig gjort förut. Men det var verkligen ingen novell och det sa jag. Då reste han sig snabbt upp, kallade mig kärring, knycklade ihop och rev sönder den så kallade novellen och sprang ut ur klassrummet.” ”Ring hem!” ”Självklart”

”På tal om Peter. Har läst igenom hans analys av medeltiden och han har helt klart fuskat. Det märks tydligt att han inte har gjort den själv för såhär bra har han aldrig skrivit förr. Kan inte sätta betyg på den. Ska se om jag hittar något han tagit från nätet.”

”De tror vi är dumma de små liven. Har du berättat för hans mentor?”

”Visst och både hon och jag har pratat med honom och han säger att han inte alls har fuskat. Bara diskuterat ämnet hemma med sin pappa. Sen när är Peter så intresserad att han d i s k u t e r a r med sin pappa? Löjligt! Fusk är det. Helt klart. Språket är alldeles för bra också.” På lärarmöten diskuterades om att det inte bara är elever som kränker andra elever. Man slog ihop sina kloka huvuden och konstaterade att det inte kan rubriceras som annat än kränkning av en lärare när man blir kallad för kärring. Den försvarslösa, frustrerade eleven Peter som för första gången i sitt liv skrivit en längre text som han kände stolthet över blev den som ensam fick bära skulden.

Elisabeth, som ansågs vara en ambitiös lärare med elevernas bästa för ögonen, tog upp Peter på varje elevkonferens under resten av år 7. Hon ville ha råd av sina kollegor.

”Vad ska jag göra för att förmå Peter att skriva? Jag har försökt allt. Han har inte visat att han kan. Hur ska jag bete mig? ”

Kollegorna ansåg att hon hade gjort det hon kunde.

Ingen av dem frågade Peter.

Elisabeth berättade för Peters mentor Jessica att hon hade blivit kallad för kärring. Jessica pratade med Peter och han ombads be om ursäkt. Det ville inte Peter. Jessica ringde hem och pratade med Peters mamma Pernilla , som blev förskräckt över att hennes son hade sagt så. Hon tyckte inte att det var likt honom. Det sa hon också. Jessica berättade då att Peter hade vägrat att be om ursäkt. Pernilla blev förtvivlad och vädjade till Peter. Han vägrade.