Del 15 sista delen i "allt du inte vill veta om skolan"

Röster       ……  repetition och sammanfattning

vilse 

tiden försvann med mitt barn

vem är det som tittar på mig med ögon som jag känner igen från någonstans längesedan

vad gör du på dagarna när jag inte är med

vem är du när jag är någon annanstans

jag känner igen dina ögon och jag blir rädd för vad de ser

hur ska jag tala med dem som delar dina dagar

hur ska vi lyssna på varandra så att du kan behålla din glädje, nyfikenhet och tillit

var finns ett rum att mötas i

bäst i klassen 

Läraren söker bekräftelse

på sin egen betydelse

i sökandet efter felen

hos sina medspelare

Bäst i klassen markerar

hon fel i skrivboken

som plötsligt växer

och blir hela spelplanen

Som självutnämnd domare

saxar hon mellan spelarna

som med fantasins hjälp

gör egna mål och utvisas

nu 

utanför står träden

på himlen syns luddiga spår efter flygplan

just nu är jag här

inuti eller utanför

det beror på hur man tänker

det finns ett träd som har löv som alltid rör sig

och stenen kan studsa på vattnet om man kastar på rätt sätt

men

just nu är jag här

när man hoppar långrep får man inte tänka för mycket

då trasslar man in sig i repet

vem pratar med mig i mobilen

jag vet inte för jag får inte titta på den

men ut får jag titta

bara jag kommer ihåg att jag är här

nu

tydlig chef 

Nu har jag som chef

och ledningsgruppen tagit

steg mot tydlighet

klätt pedagogerna i

gula västar som syns

På rasten måste

eleven märka skillnad

och inte busa

i närheten av en väst

som i tystnad vägleder

Mot demokrati

vandrar vi nu tillsammans

som medmänniskor

i färger som lyser upp

och gör vuxna tydliga

jag kan inte stava

 

Tio ord fick vi

i läxa varje vecka

på engelska att

kunna stava helt perfekt

annars blev det bakläxa

Sen om en vecka

blev det tio nya ord

och de gamla som

var fel fick jag en gång till

de blev för många till slut

Jag kunde inte

stava på engelska alls

och glömde läxan

och skrek på lektionerna

men på det svenska språket

Jag var bara tio

lika många som orden

och lärde mig fort

att engelska var för svårt

för en sån person som jag

På högstadiet

upptäckte de för sent att

jag var dyslektisk

jag hade redan lärt mig

att jag inte var så smart

horisont 

det finns så mycket att berätta

världen är så stor

allting hänger ihop

ingenting försvinner

aha-upplevelser väntar bakom varje hörn

när jag gick i skolan

fanns det lärare som såg ut genom fönstret

och berättade så att jag såg det de såg

orden hade olika tyngd och de bollade med dem

skickliga jonglörer

fantastiska historier

osannolika fakta

alla tankar som jag inte hade tänkt själv

och ändå var de plötsligt en självklar del

av min värld

jag vill lyfta upp bollarna och kasta dem högt mot den blå himlen

eller låta dem studsa mot den solvarma väggen

jag vill visa dem som är yngre än jag

att världen är så stor så stor

att vi behöver varandra

vi bygger världen tillsammans

att det är så mycket som finns

där

alldeles runt hörnet

tydlig pedagog 

Jag sköter mitt jobb

följer reglerna som finns

inga kepsar alls

ringer hem om de är på

föräldrar informeras

Eleverna vet

vilket straff som blir följden

hos mig är det lugnt

jag är en tydlig vuxen

jag är den som bestämmer

De behandlas lika

likabehandlingsplanen

följer jag självklart

alla som stör åker ut

och jag ringer förstås hem

Jag är en av de

främsta pedagogerna

i ledningsgruppen

är jag med och tänker ut

tydligheten på skolan

Eleverna vet nu

och det är mycket enkelt

som piller vid värk

är åtgärden som sätts in

felaktigt sätt tydligt straff

Föräldrarna är

viktiga i skolans värld

därför är regeln

att snabbt kontakta hemmet

när barnet är felaktigt

Vår skola har nu

en plattform av tydlighet

viktig för alla

här är inte flummigt alls

en riktig mönsterskola

Skolans själ 

så många röster

så många ansiktsuttryck

livssituationer

Samtal i tillit

medmänniskor i klassrum

alla i full blom

Politiker som

aningslöst stryper lågan

dödar skolans själ

Boken 

   Vi har skrivit en användbar, engagerande och hoppingivande bok.

I många år jobbade vi på högstadiet i ett ganska typiskt svenskt förortsområde. När vi gick i pension kände vi ett starkt behov att redovisa våra erfarenheter. Tankar vi tänkt, människor vi mött, slutsatser vi dragit. 

   Vi funderade mycket på vad de lärare som ska ta över efter oss behöver veta. Vad man bör diskutera under lärarutbildningen för att få förståelse för den verklighet som möter i skolan. 

   Skolan är en fantastisk arbetsplats, det gäller bara att se det och inte fastna i svårigheterna, de stora grupperna, den dåliga lönen, de oförstående politikerna, de besvärliga människorna – alla kollegor, föräldrar och elever. Vi vet att det går att se det svåra som utmaningar och att det gör allt så mycket roligare. Lätt blir det nog aldrig! 

    Boken handlar om skolåren 7, 8 och 9 och poängterar att en förutsättning för all inlärning är en positiv miljö, fysiskt och psykiskt. I den offentliga debatten om skolan ligger tyngdpunkten i stället oftast på de mätbara kunskaperna och hur de bäst ska uppnås. Betydelsen av samspelet mellan miljön, lärarna, skolledarna, politikerna och samhället visas alltför sällan.

   Eleverna har rätt till ett bemötande, som stämmer med Läroplan, Skollag och FNs Konvention om Barnets rättigheter. Varje vuxen människa i grundskolan har som uppgift att garantera detta. Barnkonventionen slår fast att varje barn ska respekteras, att barndomen är värdefull och ska värnas och att barnets frågor och åsikter har samma dignitet som den vuxnes.

Vi berättar om hur det ser ut i verkligheten.

Alla i vårt demokratiska samhälle har ansvar för skolans utformning. Vi måste hjälpas åt att skapa en skola, dit vi med förtroende kan skicka våra barn och barnbarn. Skolan ska förmedla kunskaper och för att man ska kunna lära sig något är det nödvändigt att omständigheterna är gynnsamma. Med vår bok vill vi delta i det offentliga samtalet om hur skolan lyckas - eller misslyckas - med att genomföra styrdokumentens och Barnkonventionens intentioner.

Vi har kunskaper om dagens skola och vill delta i diskussionen om framtidens. Vi vet hur viktig skolan är. Att arbetet där både handlar om ämneskunskaper och om fostrande mänsklig samvaro. Alla har något att bidra med och alla behöver lyssna på varandra. Lärarnas pedagogiska och psykologiska kunskaper är lika nödvändiga som deras gedigna ämneskunskaper.

Alla vet något om skolan. Alla har en bild av hur eleverna ska få de kunskaper de behöver i framtiden. Skolan är lika mångkulturell som samhället och varenda människa i landet har sin unika erfarenhet. Konstruktiva diskussioner om skolan har aldrig varit mer angelägna än nu.

   Vinsten med skolan måste vara att eleverna trivs och lyckas och har ingenting med pengar att göra!

Vi vet kanske inte alltid bäst, men ändå en hel del. 

   Förgäves har vi försökt hitta ett politiskt parti som företräder våra åsikter. Som redovisar en politik grundad på insikter om den livsavgörande tid barnen tillbringar i skolan.

   Våra tankar om skolan är viktiga. Vi känner till det svenska skolsystemet och delar med oss av våra tankar om aktörer och trender. I boken diskuterar vi om dagens skola förverkligar Läroplanens ideal eller har blivit en mardröm. 

   Vi formulerar sådant vi upplevt under vårt yrkesliv i skolan. Nu betraktar vi framtidens levande vatten. Det skiftar, speglar himlen, krusas eller upprörs av den vind som blåser men är sällan spegelblankt i stiltje.

Bakom oss lever vattnet också, våra minnen skiftar ständigt. Vi är inte där längre, men omges av minnets liv likaväl som framtidsdrömmens. Skolan får aldrig stelna, den är och måste vara en del av det ständigt pågående livet.