Jessica
Jag gick ut gymnasiet för knappt ett år sedan. Nu vikarierar
jag i engelska och franska här i sjuan, åttan och nian. Jag hade högsta betyg i
båda ämnena så det går bra. Nivån är ju inte speciellt hög. Jag tog över
eleverna efter februarilovet när deras ordinarie lärare skulle ha barn. Det här
vikariatet är bra träning för mig, för jag har tänkt utbilda mig till lärare.
Jag fick det genom kontakter. Min mamma är SO-lärare på den här skolan. Vi har
till och med samma elever. Det är bra för jag kunde ta reda på en del om
eleverna innan.
Jag är uppvuxen med pedagogiska samtal kring middagsbordet.
Pappa är också lärare, fast i matematik och idrott i sjuan, åttan, nian på en
grundskola i en grannkommun. Jag vikarierade för honom i en månad i höstas, när
han hade brutit benet. Idrott är jag bra på. Handboll och fotboll körde jag
mest på lektionerna. Det gillade de.
Jag gick på
samhällsvetenskapliga programmet och var väl inte direkt någon stjärna i matte.
Men jag går inte bet på högstadiets matematik. Jag hade alla årskurserna där
också och det gick bra. Jag läste på hemma före genomgångarna och sedan räknade
de nästan bara på egen hand. De som inte kunde tog hjälp av de duktiga.
Det är stökiga klasser här. Eleverna skriker på lektionerna
och struntar i att räcka upp handen, när de vill något.
Niorna är värst. De vrålar om att de är oroliga för sina
betyg men då säger jag att bästa sättet att klara sig bra är att sitta tyst och
jobba. Eller att aktivt delta i de muntliga övningarna.
De andra språklärarna här verkar rysligt traditionella. De
använder vanliga, tråkiga läroböcker. En av dem sa att det var dumt att introducera
ett nytt sätt att arbeta i nian nu med en ny lärare, tre månader innan de
slutar. Men jag gick ifrån läroböckerna i alla fall, för jag hade frågat dem i
en enkät vad de vill göra på lektionerna. De var ganska överens om att böckerna
suger. Och det håller jag verkligen med om. Står inte ut om jag ska använda
dem.
Men nu
är eleverna alldeles hysteriska för att jag inte jobbar med läroboken
och klagar över att de artiklar jag kopierar ur engelsk och amerikansk press är
alldeles för svåra. De hade kanske trott att de skulle få göra något enklare
med en vikarie. Ack, vad de bedrog sig! De visste inte vem de har att göra med.
Jag har höga krav. Högre än de flesta här, helt klart.
Rektorn
verkade imponerad av mig när vi träffades vid intervjun. Ja, jag har ganska
bestämda åsikter om undervisning och speciellt när det gäller språk. Det märkte
han säkert. Samma dag ringde han och sa att jag var anställd, om jag ville
Det enda som
gjorde mig tveksam till jobbet var niorna. Inte för att jag inte klarar av nivån.
Nej, absolut inte. Grundskolan är en baggis, jag fixar lätt alla nivåer på
gymnasiet. Men de nationella proven skulle innebära en extra arbetsbelastning.
Eftersom jag inte hade bedömt sådana tidigare, visste jag inte hur mycket tid
de skulle ta.
Rektorn sa
att jag absolut inte skulle vara orolig för det. Han skulle beordra de andra
engelsklärarna att bedöma alla nationella prov i mina klasser. Skönt att veta.
Då accepterade jag.
Jag fått
värdefull erfarenhet genom det här jobbet. Jag har redan lärt mig var jag
passar bäst. I grundskolan går det åt för mycket tid till att fostra eleverna
och nivån är för låg för att passa mig.
I höst börjar jag min utbildning till gymnasielärare i
spanska och engelska.
på motorvägen rakt in i väggen
om
skolan och samhållet
Folkskolan som infördes 1842 speglade ett
samhälle i våldsam förändring, tiden var fylld av idealistiska och radikala
strömningar. Samhället hade nytta av läskunnighet och struktur hos befolkningen.
Landet och världen präglades av oöverskådliga förändringar.
Det var ett ståndssamhälle, där
undervisningsbehoven såg olika ut för barnen. Katedralskolorna för gossar och
guvernanterna för flickor i de samhällsgrupper, som alltid sörjt för sitt eget
uppväxande släktes teoretiska utbildning ifrågasattes inte och förändrades inte
heller.
Annexet Folkskolan skapades för de grupper, som
ännu inte garanterats basfärdigheter i läsning, skrivning och räkning. Möjligen
tänkte sig de styrande att få Ordningen och Uppförandet hos befolkningen under
viss kontroll på köpet.
Nittonhundratalet var ett århundrade av strid, kamp, drömmar och
eviga tillkortakommanden. Att skapa och befästa grupperingar tycks ingå i den
mänskliga naturen och de gamla religiösa och etniska konstellationerna
kompletterades allteftersom med ideologiska. Förra århundradet bågnade av
motstridiga viljor, känslor, intressen och ambitioner.
Efter första världskriget skapades det
misslyckade Nationernas Förbund. Förenta Nationerna skapades efter det andra.
Dessa förbund är några av alla signaler från mänskligheten under
nittonhundratalet. De kan uppfattas som en oavbruten, hjärtskärande, tydlig
önskan om fred och samverkan mellan människor på jorden.
Skolan i Sverige speglade detta, liksom samhället
speglade skolan.
1921 hade alla svenska kvinnor och män äntligen
fått rösträtt och kunde delta i den demokratiska processen på lika villkor. Det
är inte hundra år sedan.
1962 infördes grundskolan.
Parallellskolesystemet avskaffades. Olika skolformer – småskola, folkskola,
realskola - blev till en skola, sammanhållen de första nio åren.
Gymnasierna lades under en annan huvudman. 1971
slogs de ihop med yrkesskolor och fackskolor och kallades för gymnasieskolor.
De första sex årens undervisning förlades till
låg- och mellanstadieskolor. Miljön där skilde sig från högstadieskolornas tre
årskurser. Olika sorters fritidsverksamhet kopplades ihop med skollokalerna.
Personalgrupper med olika typer av pedagogisk
utbildning förväntades samarbeta runt eleverna. 18
Sverige säger sig värna om
barnens rättigheter och intressen i samhället och har skrivit under FNs
Barnkonvention.
Detta åtagande borde synas tydligt i dagens grundskola,
Barnkonventionen och Läroplanen framhäver båda vikten av att behandla eleverna
som medmänniskor och leda in dem på ett demokratiskt tankesätt. Den enskilda
skolan måste regelbundet se över sitt förhållningssätt så att intentionerna i
Läroplan och Barnkonvention följs.
Färre lärare och större undervisningsgrupper har lett till
ett tufft arbetsklimat med ständigt akutläge. Tiden används till det allra
nödvändigaste för att inte verksamheten helt ska bryta ihop. All kraft går åt
till att hålla huvudet över vattenytan. Det blir lätt en ond cirkel där lärare
sitter dödströtta på möten vid lektionstidens slut och gnäller över meningslösa
konferenser. Utmattade inser de, att de själva har tilldelats ansvar för
meningsfullheten.
Bristen på tid och rutiner leder ofta till snabba beslut.
Besluten följer inte alltid styrdokumenten utan strider ofta mot skolans
värdegrund. Fort och fel.
Man kan inte nog poängtera hur nödvändigt det är med tid
till reflektion, analys och utvärdering på skolorna. Politikerna måste förstå
och även ta de ekonomiska konsekvenserna av att den kommunala skolan, liksom
alla skolor, står och faller med detta.
De senaste femtio åren har varit
ett oavbrutet experimenterande med olika skolvisioner. Det finns få gemensamma
referensramar för alla oss som deltagit i skolans verksamhet under denna
period.
Alla har gått i skolan, alla har erfarenheter och åsikter,
men referensramarna är ändå sällan gemensamma. Detta försvårar diskussionen och
möjligheten att dra slutsatser för att komma vidare i utvecklingen.
Tanken med grundskolan var, att ingen elev skulle sorteras
bort i tidig ålder. Elever från olika samhällsgrupper fick möjlighet att
träffas i skolan. Förhoppningen var att detta skapade ökad förståelse och
tolerans människor emellan.
Grundskolan var basen för ett samhälle med rätt till
likvärdig utbildning för alla de första nio obligatoriska skolåren.
De ekonomiska förutsättningarna förändrades drastiskt, när
riksdagen beslutade att grundskolan skulle kommunaliseras 1991 och friskolor
tillåtas 1992.
Skolan speglar samhället. Grundskolan infördes, när det
fanns en vision om ett jämlikt samhälle.
Dagens
skolsystem – där friskolor är självklara - har lett till ökande segregation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar